Totalt handlingsförlamad!

I E´s pytte, pytte, pyttelilla hus skulle hur många som hellst få plats idag på hans födelsedag...

Vi hadde försökt att organisera upp detta lite så att inte ALLA skulle komma på samma gång då det skulle bli en omöjlighet både vad gällde plats, få kaffet att räcka, porslin osv.

Gick sådär. Alla tycktes inte förstå riktigt, och menade typ; "aaah, men vi kommer väl typ när vi kommer". hmmm.....

När "första sittningen" kom var det dags för mej att plocka fram tallrikar, glas och bestick typ.

*Försökte räkna hur många vi var. -Misslyckades..

*Tog ett djupt andetag för att försöka slappna av lite, prövade räkna igen -misslyckades.

JAG KUNDE FAN INTE KONCENTRERA MEJ PÅ ATT RÄKNA HUR MÅNGA VI VAR!

Det var stört OMÖJLIGT och jag började tro att jag typ hade fått hjärnblödning eller ngt eftersom jag vart så jävla handlingsförlamad och min hjärna inte alls tycktes vilja sammarbeta med mej!

Det slutade med att jag ställde ett gäng tallrikar på bordet ("självservering eller ngt" tänkte jag), satte mej på platts längst in i hörnet och insåg att jag såg ut som ett stort fån då E höll på att fixa med blommor som han fått, och öppnade presenter.

Sedan sa jag lite fint till E: "ta fram glas och bestick. smörgåstårtan och dricka kan nog oxå vara bra att ta fram.."

Han fick fixa ALLT och jag bara satt och typ pekade på vad som skulle göras.

Insåg att det skulle bli KATASTROF om jag flyttade arslet från stolen där jag satt i mitt "halvtrygga" hörn.

Skit och piss vad jobbigt det var!

Hörde inte alls vad folk sa. Det vara bara som ett sorl av röster och jag hörde inga ord. bara surr typ.

FAN VAD ÄCKLIGT DET ÄR!

Jag känner mej fan helt stööööööööööörd i huvudet!

Efter att de hade gått kom folk som jag känner och känner mej bekväm med.

då gick det ju bättre men jag var ju dock RUGGIGT trött...

Nu har folk ÄNTLIGEN gått (fan, jag låter som värsta surfittan) och jag ska kasta mej i säng...

Jag tänker INTE fylla år!

Kram, Puss