hälsat på mormor & morfar (underbara figurer),
badat hund och
ätit pizza med pappa, syster, systers pojkvän och min egen pojkvän.
Vaknade i morse och insåg att livet kändes lite lättare igen!
-Glad och överlycklig över det satte jag genast igång att möta den (dagen alltså).
Med syftet att INTE oroa min familj (vilket jag har lyckats gjort ett X antal gånger tidigare) så drog jag, som vanligt, på mej min lilla "jag-är-en-helt-vanlig-tjej-som-inte-har-ett-enda-problem-MASK"...
-Ni vet, den som får en att nästan kvävas..
Snacka om att man är slut när man äntligen ska få ta av sig den!
Jag sitter nu med min mask - fortfarande på..
Vet inte riktigt om jag vågar ta av den.
Har prövat att lyfta lite men det började genast att "sippra ut" ångestskapande tankar.
Inser att jag står inför tre val:
- Använd piller - känn lugnet infinna sig och behaga mej till fullo för att ge ändå mer ångest i morgon
- Riv av masken och möt hela dagens "påsamlade" tankar - kan gå hur som hellst
- Behåll masken - förbli stel som en pinne, tom, iskall och "odödlig"
Antar att det blir alternativ 1 el 2... Då jag jobbar för att komma ur mina "destruktiva beteenden" så kommer jag att kämpa för alternativ nr 2.
Maria Byström!
Tack så enormt mycket för ditt fina stöd!
Värmer och lyfter mej stort ska du veta!
Kram, Puss
Å, vad härligt. Jag lovar att vara ett ordenligt stöd och för mig mig behöver du aldrig känna dig tvingad att ha masken på. Jag pallar alla skiftningar som finns.
SvaraRaderaVar rädd om dig,
stor kram!!