Katten från HELVETET!

E´s katt har jag VERKLIGEN svårt att placera i något av mina "känslomässiga fack".

Han är verkligen jättegosig och när jag ligger och slöar i soffan vill han gärna mysa.
Myset innebär då att han lägger sig alldelens under hakan och trycker/stryker sig mot halsen och kurrar allt vad han orkar.

han pratar mycket och gärna vilket jag tycker är trevligt då dagarna kan ha en förmåga att bli rätt ensamma ibland.

Ok. Men det lät väl trevligt?!

Jo, men när kattfan PISSAR INNE då?! Trots sina 4år!
Bara för att han är så lat och gömmer sig så att jag inte ska tro att han är inne och få för mej att släppa ut honom! Han är SMART den lille jäveln...

Nu ska jag ju snart åka på min lilla psykologtrip och "stadsvandring", letade på katten för att släppa ut honom.
Vad gör han?
-Förstod att han skulle få gå ut och se dagsljuset
-I mattes famn TRYCKER in klorna så långt han någonsin kan för att sedan försöka "klösa" sig loss och på så sett tro att man eventuellt kan få stanna INNE!

GLÖÖÖÖÖM!

Aj! Nu blöder jag och antar att jag blivit "kattkloförgiftad"... (-NOT)

Usch! Gillar inte katter i vanliga fall. men denne har på något underligt sätt fått en liten plats i mitt hjärta.. Bara ibland! Just nu? -Neeeeeeej!

Kram, Puss