Fredagkväll...

Fuller...?
-ja, jag har druckit.
eftersom det inte är speciellt ofta som det händer så räcker det med ca fyra cider för att jag ska bli "yr"...
På ett sätt är ju det helt OK..
jävligt patetiskt bara, att jag är som jag är..

Eftersom jag ser ned på mej själv och mer eller mindre alltid ser mig själv som världens största looooser så försöker min kropp (eller vem/vad det nu är) kompensera upp det så fort den/det slappnar av lite (med hjälp av alkohol eller "medicin")..

vad händer då?
försöker lista några saker:

* Säger på tok för mycket
* Kan bli ruggigt arg/aggressiv
* Svartsjukan letar sig in i varenda vrå och driver mej till vansinne.
* Gör "impulsiva" saker (som jag ångrar innan jag ens har gjort dem).

Jag har, igenom min terapi, fått en del redskap och lärt mej hur jag ska tänka och göra i vissa situationer för att slippa "ställa till det", "sabotera", "förstöra för mej själv" och "förstärka min negativa känsla".
Tycker själv att jag har blivit väldigt bra på detta. Iaf om man jämför hur det var innan min terapi...

Dessvärre tappar jag alla dessa "redskap" när jag har druckit och/eller när jag är "för nere"...

Litar inte på mej själv... Vem kan då göra det?...

Vid närmare eftertanke....: VILL jag lita på mej själv? VILL jag hitta kontrollen (tror inte att jag kan)?
Gillar ju att vara så här impulsiv på ett sätt... måste erkänna att jag "attraheras" av den okontrollerbara impulsiviteten ibland...

Att den vackra, perfekta, fina lilla flickan är så "bräcklig", "trasig" och osäker inombords...
-Det kan ingen förstå...

NÅGOT ATT ALLTID HA MED SIG I TANKEN:
"Vi ler alla på samma språk" ...

Kram, Puss