Kan inte vara lätt att vara HAN... Men det är fan inte lätt att vara JAG heller!

Förstår verkligen att det inte är lätt att ha med såna som mej att göra när man själv inte har varit med om ngt liknande.
Jag menar, jag förstår knappt själv vad det är som gör att man kan ha så otroligt skarpa "svängningar", hur ska då någon som inte har dem förstå?

Lovade mej själv, efter mitt förra förhållande, att jag ska förbli själv ända tills jag känner mej trygg som människa.
Trygg med vetskapen att jag KAN och VET hur jag ska hantera mina svackor.

Vart inte riktigt så... Han dök ju upp. Min "E" som verkligen är kanon på alla sätt. Men han är frisk och förstår sig inte på mej...

Då jag redan från början har varit genomärlig och förklarat, så gott jag kan, för honom hur jag är, vad som kan hända med mej, vad som kan förväntas av mej (eller rättare sagt INTE kan förväntas av mej) och, viktigast, att mina svackor INTE beror på honom!
Oavsett att jag verkligen har försökt förklara allt det där flera gånger om så verkar han inte förstå...

Han förstår inte att det gör ont när han frågar/säger:

-Vad har du för planer idag?

-Vad har du gjort idag?

-Vad ska vi göra i helgen?

-Ska vi åka och hälsa på någon?

-Jag vill göra ngt med dej älskling, vad känner du för?

-Skulle behöva städa här någon dag snart...

-Skulle behöva bädda rent i sängen...

-Den här (bilen) skulle behöva rengöras..

-Idag är en sådan dag då man bara MÅSTE sitta vid sjön och grilla korv!

Detta sägs i all välmening och jag vet att han inte ens menar att JAG ska "känna" att det är JAG som bör göra det.
-Hur skulle jag kunna INTE känna så? Det är ju ändock jag som går hemma hela dagarna medans han jobbar..

Klart att jag kan städa! Tycker tom. att det kan vara lite kul ibland när jag inte är låg.
Men när jag väl är "låg" så blir det där som en stor säck med energibomber som läggs till på mina äckliga hjärnspökens buffebord!

Att han prickar in att yppa sådant exakt under dessa perioder ger dem ("hjärnspökena") bara mer näring och de mår jättebra då de blir starka och kan slita, med ändå mera kraft, i den delen av mej som faktiskt arbetar för att övervinna dem.

Jag antar att han kommer med alla dessa "förslag" just för att han ser hur låg jag är och antagligen tänker att "med lite sysselsättning så går det nog över".
De flesta "vanliga" brukar tänka så har jag märkt.

Till saken hör att det HJÄLPER INTE! Ger bara det "dåliga" mer kraft och allt tar bara längre tid.
Hur ska man då förklara detta så att det går att förstå?!

Detta gör bara att mina spöken talar om för mej att jag är:

-Lat

-Tråkig

-Meningslös

-Hopplös

-Oansvarig

Ja, inte värd ett piss alltså. Allt som man inte VILL eller SKA vara talar de om för mej att jag ÄR!

Fan vad uppiggande!

Som sagt; då kan man ju förstå, kanske, att detta snor mycket energi av min "positiva" del (som jag kallar mitt friska förnuft) som just nu jobbar häcken av sig för att tala om att jag är en ängel och fantastisk människa hur jag än är, även då jag får lite sot på mina vingar i perioder...

Idag ska jag träffa en utav mina allra bästa barndomsvänner som jag inte träffat på mycket länge!
Ska bli jättemysigt att träffa henne och även då jag inte alls mår speciellt bra nu så tänkte jag att jag skulle tala om för henne hur läget är och se vad vi kan hitta på för att jag ska "klara av att umgås". Kanske bara en kaffe? Kanske lite skidåkning?
Kändes iaf jättebra och jag såg fram emot att träffa henne.

Ända tills E ringer och frågar; "har du städat då?" -Snälla hjärtat; FRÅGA INTE SÅÅÅÅ!
Där rasade det! Behövs ju inte mycket! Fan Fan Fan!
-Nej, jag har inte städat!
Jävlar vad dålig och äcklig jag är! -Usel människa!

Klart att jag ska städa!
Ska ta fram en sopsäck och slänga allt skit som står framme i den för att sedan bränna skräpet!
En hink med vatten ska jag hälla ut över bänkar och golv för att sedan låta det självtorka medans jag skiter i att ta hit henne. Jag åker dit ist!

Ska försöka låta bli med en så pass "drastisk" städning (även då jag måste erkänna att det ligger nära till hands och vore JÄVLIGT skönt...).

En annan av mina fantastiska vänner kom med den briljanta idén att man kanske borde sätta upp en lapp med "kom i håg" på kylskåpet till pojkvännen.
En lapp med saker som de bör påminnas om när man är i svackan och inte lyckas förmedla det själv.

Så här skulle den kunna se ut:

* Fråga inte om mina dagsplaner

* Tala inte om för mej att jag är tjurig! (Jag är nämligen ledsen och arg. Detta är jag fullt medveten om själv.)

* Finns inte mycket du kan säga eller göra - Ge mej en kram när jag gråter- Det räcker lååångt!

* Fråga inte vad jag har gjort under dagen! (Jag har antagligen bara legat under täcket och skulle jag, av någon underlig anledning, lämnat min "oas" så lovar jag att jag är stolt och kommer att berätta det för dej innan du ens har hunnit tänkt tanken att fråga!)

* Även då jag, precis som varje gång, tvivlar på att ta mej ur svackan så vet vi båda innerst inne att jag hittar ut så småningom -Bara vi ger det den tiden som behövs...

* Då jag har stooooora problem med att visa kärlek under dessa perioder - KOM IHÅG: Jag bryr mej verkligen om dej!

Ah, något sådant kanske...? Får väl se om det dyker upp någon "kom-i-håg-lista" på kylskåpet... -Eller inte!... ;o)

Kram, Puss