Vet knappt om jag kommer ihåg hur man gör när man skriver....
Jag har i alla fall haft en riktig pissperiod.
*Mått illa
*Gömt mej för de flesta och det mesta
*Varit arg
*Ledsen
*Trött
När jag en morgon spydde helt hysteriskt i bilen för att senare samma dag trycka i mej hamburgare och pommes så insåg jag att ett grav.test inte gick att undvika...
Dagen efter gjorde jag det. Pissade på en liten vit sticka och insåg att det genast blev ett "streck" i gravidrutan...
Ringde i ren panik till gyn- fick en tid ca 1 vecka senare.
Då jag äter concerta fanns ingen tanke på att fortsätta graviditeten. Concertan är väldigt skadlig för fostret.
Jag har inte varit speciellt sexuellt aktiv den senaste tiden eftersom jag mår som ett lass skit och INTE känner mej intresserad av sådant över huvud taget.
Kunde därför, med bestämdhet, informera dem på GYN att jag hade varit gravid i EXAKT 4Veckor och 4Dagar...
Efter ultraljudet talade läkaren om att jag HADE FEL... 11 veckor hade jag gått....(!!!!!)
I måndags gjorde jag aborten. var då inne i 13:e veckan...
Måste erkänna att det känns lite tufft... Man är inte stor i världen när man går igenom sådana saker direkt.
Jobbigt bara att folk inte riktigt kan förstå vad man gått igenom utan genast börjar förvänta sig saker och "uppoffringar" av mej.
Vet inte om jag orkar ännu,
vet inte om jag VILL ännu....
Snälla, kan jag inte bara få vila lite?...
Ska börja på "Grön Rehab" nästa vecka. Väntar fortfarande på Finsam men det verkar ju ta en helvetes tid så jag hoppar med i en liten skogsgrupp så länge så jag får komma "igång" lite.
Har gått ner mej totalt!
Är svinrädd för mänskligheten, hatar mitt eget jag och har till och med börjat fundera på att lämna in och dra från jordelivet.
Nej, ngt måste jag försöka göra så detta blir nog ett bra steg.
Kram, Puss

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar