Frontfigur med ångest!

Har redan hunnit med ett hysteriskt gråtanfall, ett rejält slagsmål med mej själv och mina helvetiska hjärnspöken.

Vi ska spela ikväll och det känns jättejobbigt.
Jag är alldelens för instabil i psyket och har på tok för dålig självkänsla för att fixa det just nu...

En sak om jag spelade trummor. Fick SITTA i bakgrunden och hålla takten.
Det har varit ok.
Men NEJ, jag SJUNGER ju och är där av oxå FRONTFIGUREN!
Jag ska inte bara sjunga, i mellan låtarna gäller det att vara lite ROLIG oxå.
Har glömt bort hur man är rolig... Har föresten aldrig vetat det men av någon underlig anledning så roar jag folk med att bara vara mej själv på scen.
Då jag trivs så förbannat bra och tycker att det är så skitkul så brukar det komma av sig självt.

Denna gång känns det dock annorlunda och det skrämmer mej ganska mycket...

Jag har blivit tjock oxå... Oj, det var lindrigt sagt.. FET SOM EN GRIS är att vara mer exakt.
Från att i julas väga runt 70-71 kg väger jag idag 81,6 (!!!!) kg.

Det gör inte heller att rampljuset lockar med sitt strålande och skrämmande sken...
Oj då, nu lipar jag igen.
Blev inte bättre av att TELEFONEN precis ringde!
En släkting (faster närmare bestämt). VARFÖR RINGA??? Jag HATAR telefonsamtal, varför inte acceptera det någon gång?!
Speciellt de som VET hur jag är. Kan det vara så svårt att plita ner ett sms om det är så livsviktigt att säga mej något?...

Vilken dag! Jag längtar tills i morgon när den är över.. Fan vad jag längtar...

Undrar om jag ska hoppa i duschen nu eller om jag ska ta köttkniven och skära bort lite av allt jävla äckel som har bosatt sig på min kropp...

Återstår att se. Beror på hur ont det gör när jag börjar. Är ju en jävla fjolla som inte tål smärta i någon grad...

Kram, Puss