Egensinnet - min bästa vän...?

Japp, kan inte påstå att jag inte myser när jag väl tillåter mej själv att vara lite "egensinnig"...

"Egensinnig" = Tycker synd om mej själv och målar upp mej själv som världens största offer och martyr.

När jag går in i mit egensinne är jag berättigad att vara hur sur, otrevlig, lat och självdestruktiv som hellst.

Det har jag varit nu.
Blev bestämt att vi skulle spela i morgon och då jag inte vet hur jag ska palla det så ansåg jag att jag hade RÄTT att stilla min påkrypande ångest med ett piller. Tog iofs bara en halv.
Var så längesedan jag "pillrade" så det räckte för att stilla min inre hysteriska oro..

Nu känner jag mej ganska lugn och sansad. Helt ok alltså.

Det är fan inget synd om mej.

Men fan vad det är skönt att bara släppa på den psykiska "träningen" och bara sörja sig själv som människa.
Det är ju fan så mycket lättare att må dåligt än att må bra.

Att må bra innebär ett evigt kämpande mot ångesten och vetskapen om att allt bara är ett spel som man måste lära sig att spela. i alla fall jag, för jag mår inte bra.
Mår alltid dåligt i grund och botten och när jag väl får göra det kan jag ju bara vara mej själv och behöver inte spela någon annan. Det är faktiskt lite skönt ibland...

Träffade min sköterska idag.
Hon är fantastisk.
Talade om för mej att jag MÅSTE försöka hitta min egen "gråskala" och inte bara vara "svart eller vit".

Jag försökte få henne att förstå att när gud skapade mej så glömde han att ge mej någon "gråskala".
Jag har letat men den finns helt enkelt inte där...

Jag är iofs jävligt glad över mina "vita" stunder.
De är ju helt fantastiska och det är nog få förunnat att kunna känna sig så fantastiskt lycklig som jag gör när det väl är vitt.
De "svarta" är ju dock inte riktigt lika kul då de oftast är dem som ligger på mej och nöter.
Enda gångerna de är ok är ju dessa, då jag slutar träna av ren utmattning och bara låter dem komma. Bara låter dem ta hela mej, slå på mej så jag inte kan röra mej. River, biter, sliter, drar och spottar på mej.
Dessa gånger blir det för mycket och jag låter pillren hjälpa mej fram till denna fantastiska, fridfulla sinnesstämning...

Ja, bra eller dåligt... Kan svaret där men orkar inte bry mej mer just nu.

Kram, Puss