******************** TÄNKVÄRT ********************


"GLÖM inte att KOMMA IHÅG,
KOM IHÅG att det inte är så farligt att GLÖMMA ibland..."




måndag 1 mars 2010

Utan kabel!

Eftersom jag inte har bloggat ordentligt på ett tag nu så tänkte jag skriva lite om "det senaste" som har hänt i mitt otroligt HÄNDELSERIKA liv...

Började med att ta kort på det "intressantaste" jag köpte i fredags då jag och J var ute på shopping.
Gick inte så bra då jag inser att jag inte kan föra över bilderna till datorn.
-Hittar nämligen ingen KABEL! Får alltså skjuta på den redovisningen till sedan...

Mötet med psykologen i fredags:
Jag berättade, som vanligt, hur jag mådde/har mått, hur jag har hanterat vissa saker, hur jag tänker osv.
Som vanligt säger hon:
"Ja, men då måste du träna meeeeeeeer på att upptäcka dina värderande tankar".
-Jag tränar och tränar och tränar och tränar och tränar och tränar och jaaaaaaaaaaaaa! jag gör ju det, men när det väl "brakar" så är det försent att träna!
-"Det är därför du går här. Om det vore lätt och om man kunde detta på en gång så hade du inte behövt komma hit".

Ja, så ser våra samtal ut för det mesta... :o(
Sedan blev det som sagt shopping. återkommer till det då jag funnit en livsviktigKABEL.

Nu då; STOCKHOLMSHELGEN!
Som jag skrev i lördags morse så insåg jag att jag knappt skulle våga mej på bussen. -tog en "lugnande".

Bussresan gick helt ok och när vi fått hotellrummet och inväntade teatern som vi skulle på kände jag hur himla slut jag var.
Hade ansträngt mej så hårt för att verka "normal" och "trevlig" att när vi kom i, för mej, "säkerhet" på hotellrummet ville jag bara dra täcket över huvudet och inte gå ut där ifrån.
Eftersom detta var E´s present från mej så kunde jag givetvis inte göra så.

För att inte "balla ur" så gick vi ut och käkade lite lunch, sedan bar det iväg till teatern.
Den var bra faktiskt och eftersom man har bestämda SITTPLATSER så kände jag mej ganska trygg där. GICK BRA!

Efter teatern var det middag på hotellet, efter middagen körde vi hotellbaren.
Gick oxå bra ända tills det var en som frågade mej:
"hur mår du nu"?....
Som vanligt svarade jag med min inövade fras:
"Jo, tack. Det är, som vanligt, lite uppochned."
Nöjd över att fått fram det suuuuperpraktiska svaret hör jag hur den undrande personen (i all välmening) säger till mej:
"Men du, det låter bra. så är det ju för ALLA och konstigt vore det ju annars."
.............................................................Kommer inte ihåg vad jag svarade...................
Fick nog bara fram typ: erhm, ja, jo, precis. he hi ho.. -skojar bort och försöker ta mej där ifrån med ett smile på läpparna.

Försökte att inte tänka mer på det under kvällen.
Tankarna drog dit typ stup i ett men jag TRÄNADE som fan på att bara observera tanken för att sedan inse dess konsekvenser och plocka bort den igen.

Tillslut kunde jag inte låta bli;
Jag ansåg att jag hade varit tillräckligt duktig för att få gå upp på rummet och avsluta dagen.
-Gav det på förslag till E som tyckte att det var ok.
när vi stod och väntade på hissen hade även ett annat par bestämt sig för att lämna det sociala livet och krypa till kojs. -Detta par var det ÄLDSTA i gänget -ca 80år!
Det var alltså VI som gick först!
KUL! Aja, skit i det. så ska man ju inte tänka. inte bra. (var det lätt att INTE tänka på det då?)

Väl på rummet slog tröttheten mej rakt i ansiktet.
-jag var verkligen helt slut och orkade inte vara ett dugg kärleksfull.
Där bodde på hotell och det var verkligen bäddat för romantik (vilket jag hade tänkt).

Kunde inte rå för det, men all stress och panik gjorde att jag fick välja på att "bita ihop" eller "bryta ihop".
-Valde det första då jag inte vet när "ihopbrytet" tänker ge sig om jag släpper fram det.
E ville ta på mej, vara lite "mysig", HA det lite mysigt... -Jag lindade in mej i täcket och ville INTE bli tagen på. -inte ens PETAD på...

Där är vi även nu. Har fastnat där...
Har inte återhämtat mej ett dugg tror jag. Helt färdig och livrädd för beröring... känns bara, på något underligt vis, äckligt..
What´s wrong?!
Känner mej misslyckad. blev inte alls som jag tänkt mej...
Jag är en tråkig människa. bara att inse.

Det var helgen det. nu ska jag gå ut och försöka roa vovven lite.

Kram, Puss

1 kommentar:

  1. NEJ gumman, du är inte tråkig! DU är alldeles superbra! JAG känner mej som en riktigt ful o DÖÖÖTRIST torris bredvid dig, så känn inte så!
    Du e smart och rolig och trevlig och söt , vi har bara perioder i våra liv just nu då vi är lite egna, så borde vi försöka se det iallafall. Och jag vet att det e så bajssvårt o göra det, det e myyycket lättare att tala om det för nån annan ju. Men jag gör det iallafall, för du behöver verkligen veta att du är INTE tråkig vännen. Jag önskar jag vore mer som dig på alla sätt, det ska du veta :)
    Ta det lugnt och låt dig vara som du är ett tag, det har vi rätt till vet du . Vi behöver inte alltid göra alla andra glada och nöjda. Gör vad som är bra för DIG en stund! =)
    Kraamis!

    SvaraRadera